Dorper

Vår renrasiga grupp med dorprar växer för vart år som går.

I september 2011 blev vi med en ny fårras nämligen Dorper. Det startade med  "El Capitain" allmänt kallad för Kaptenen som vi köpte av Ina Eriksson som tog in honom som ett embryo från Canada. Aldrig tidigare hade vi fått så roliga och fantasieggande lamm. Bilarna som passerade hagen låg och krypkörde! En del såg ut som små svart/vitskäckiga låglandskor och en del helsvarta med vita "penselstänk". De såg inte bara läckra ut, de föddes utan komplikationer med sina små huvuden, de var pigga från start och de toppade viktökningslistan under hela sommaren  trots att de var i minoritet.

Vi behöll nästan alla Kaptenens tacklamm som rekrytering, Bagglammen såldes upp till Stockholmskrogarna, bl a till Franzen och Lindeberg, Grand Hotell med Mathias Dahlgren, Volt och Adam och Albin då köttet är väl känt ute i världen för sin mörhet och milda smak.

Tacklammen betäcktes i oktober/november med vår andra dorperbagge Alydar. Vid scanningen visade det sig att av de 31 dorperkorsningstacklammen som betäcktes, så var 29 dräktiga med i snitt på 1,5 lamm. Det är egentligen lite för många lamm på en ungtacka, men visade att rasen blir könsmogen snabbt och har god fertilitet.  

Under våren 2013 föddes våra första  75% -dorperkorsningar. Flera såg i våra ögon ut som rena dorprar med bländvita kroppar och svarta huvuden, andra hade lite mer svart på kroppen än vad de ska ha, några hade en eller två svarta prickar eller en svart strumpa och en del var svarta med vita tecken lite här och där. Skinnen från dem alla blev helt fantastiska.
Ungtackorna var som året innan jätteduktiga mödrar och låg på 1,7 lamm/tacka. De hade inga problem i lamningen och alla utom en av 40 tog hand om sina lamm och jag behövde inte stödmata någon.

Hösten 2014 köpte vi in vår fjärde bagge, Bodas Ali som är efter annan australiensisk linje än Pysen. Efter honom har vi fått fantasiska renrasiga dorperlamm och några som är 94%. Men då stamboken för dorpern är stängd blir de uppgraderade djuren aldrig renrasiga oavsett hur många generationer du lägger på med renrasiga baggar. Men är de fina och de kan fungera bra i besättningar där man inte lägger vikt på renrasig avel.

Sedan har resan fortsatt, en eller två baggar har årligen köpts in liksom ett antal renrasiga tackor efter nya linjer, så andelen rasrena ökar för varje år.

Här en liten presentation av dorperasen hämtat från Svenska Doreperföreningens hemsida.

Sydafrikansk Dorper

Den sydafrikanska köttrasen Dorper är ett medelstort (baggen 90-105kg, tackan 70-85kg) vitt
får med svart huvud och hals (Dorper) eller ett helvitt får (Vit Dorper). De är dock två skilda raser och får inte korsas i renrasig avel. Dorpern uppstod vid mitten av 1900-talet genom att para Dorset Horn-baggar med tackor av Blackheaded persianras.  Rasföreningen bildades 1950.

Dorpern avlades för de tuffa förhållandena i Syd- afrika, och den klarar både hettan i Mexiko och den extrema kylan i Kanada.  Den är inte kräsen vad gäller betesval och klarar sig bra även på magra marker. Den behöver oftast inte klippas då de flesta individer fäller spontant. spontant.

Tackan blir tidigt könsmogen, brunstar utanför "normal" säsong och kan under en tvåårsperiod producera tre kullar med i snitt 1,7 lamm per tacka. Inga födselproblem eftersom Dorpern, i jämförelse med de andra "terminal" raser, föder ett relativt litet
lamm.  

Lammen föds livskraftiga och växer snabbt. Dorper- fåret är också känt för en naturlig
moståndskraft mot parasiter. Det finns över 10 miljoner Dorper-får i Sydafrika.

Raserna används med stor framgång i korsnings- program i produktionsbesättningar och det mycket möra och smakfulla köttet är eftersökt världen över.

Dorperkorsningslamm

Och så har vi de underbara korsningarna som kan se ut så här....