Texel,dorset....

Det är de andra raserna vi har i vår besättning. Alla raser har sina egna speciella egenskaper som det gäller att ta vara på. Texeln till exempel, ger lamm som växer fort och med maffiga kroppar, men trasslar mer under lamningen då de ofta får för stora lamm.

Dorset ger lite sämre kroppar än texeln, men har lätt för att brunsta året om. Denna egenskap är viktig om man betäcker på lite andra tidpunkter än vad som är normalt för vårt klimat. Då vi har en grupp på ca 100 tackor som betäcks i slutet av februari och som lammar i slutet av sommaren är lite dorsetinblandning bra att ha i modersdjuret.

Finull, är en lite lättare ras som kan brunsta året om, är ett bra modersdjur och får många lamm dvs mellan 2-4 st/tacka och ibland upp till 6. 2007 köpte vi in 16 finullstackor från en besättning som skulle avvecklas. Dessa har sedan spritt sig i vår besättning och gett bra modersdjur, men med lite för många lamm.

Vi har därför mer och mer gått över till gotlandsfår, som även kallas pälsfår. En pälstacka som betäcks med ett köttfår, t ex dorper, texel eller suffolk blir en bra kombination för en slaktlammsmamma. Pälsfåret har bra modersinstinkter, får lite färre lamm än finullen och ger vackra skinn. Till hennes nackdel hör att hon brunstar på hösten, vilket gör att tackor med mycket pälsinslag har svårare att användas i vår sommalamningsgrupp som betäcks i februari.

Spelsau är en norsk ras som har funnits med i besättningen tills våren 2014. Då vi fick ta bort vår äldsta tacka som vi kallade för "Tant Brun och hon var då 12 år. Hon lammade 10 gånger och fick sammanlagt 28 lamm. Hon blev alltid dräktig på första brunsten  och hon gick aldrig tom, hon var en riktig möstertacka . Vi hade tänkt pensionera henne redan 2012  men efter installning och genomgång av tänder och hull, visade det sig att hon var "still going strong" ! Hon släpptes därför med dorperbaggen Alydar och fick tre fina lamm, varav två var tacklamm. Ett av tacklamm fick bli flasklamm för att avlasta henne, men hennes mjölkproduktion kunde det inte varit något fel på då bagglammet gick till slakt i en av de första omgångarna på sommaren. Hösten 2013 gick hon ofrivilligt i pension. Nej, hon var inte nöjd, då hon under höstbetäckningen fick tillbringa tiden hos slaktlammstackorna från i sommras där hon ständigt grälade på oss. Men hennes ben höll inte så när det var dags för betessläpp gick det inte längre.